Jag hör ofta om min framtid som au pair, jag pratar ofta om den. Om min förväntan, om mina planer, om min oro över resetiden. Därför ter det sig mycket konstigt att jag inte kan se det, jag kan inte sätta mig in i att jag har en möjlighet att åka Nya Zeeland i halvår. Felet finns troligen precis här: en möjlighet. Borde jag inte skriva att jag ska till Nya Zeeland, att äntligen få se världen bortom lilla Gävle, lilla Sverige. 
Jag kan inte låta bli undra: är det här verkligen vad jag vill, har fågelungen lärt sig att flyga eller kommer den störta mot en säker död? 

Å andra sidan är jag ju sådär typiskt svenska av mig och kan inte låta bli att tycka att min problem inte borde skrikas ut i natten eftersom att de flesta inte vet vad de ska bli, hur de ska göra och vad de behöver för att lyckas med sina mål. Jag sitter med en liten checklista som jag inte ens gjort själv och behöver i princip bara kryssa för det jag har åstakommit.
Dessutom vet jag precis vad jag ska jag göra när jag kommer tillbaka, allt är planerat i storadrag. Jag vet vad jag vill och hur jag vill att det ska ske. Motorvägen siktar framför mig, men det jag helst av allt längtar efter är att få åka på de små vägarna, snirkliga och gammla genom skogens många upp- och nerförsbackar. Att få bara vara, leva livet so to speak!

Med det nya året tänkte jag ta mod till mig och berätta lite om mig själv, eller rättare sagt den bild jag har av mig själv. So here it goes!

Jag har alltid varit lillgammal även nu när jag är i åldern "ung vuxen" så är jag fortfarande lillgammal. Har väldigt lätt att gå in i mamma-rollen, man ska ta hand om ditten och datten, speciellt lillebror. Han uppskattar det inte jämt, men jag rår inte för det. Det är inprogramerat, jag är som en storasyster i R2D2-format. Det har alltid varit så, samtidigt som vi har gjort våra tappra försök att slå ihjäl varandra också, men i måttliga mängder så att säga, vi lever ju fortfarande?

Jag ligger ensam på mitt rum och stirrar upp på takets alla skuggor. Samtidigt i Gamla stan eller va fan hon bor så myser världens bästa kille med en blond tjej med världens finaste hy. Jag orkar inte. Så orättvist.

Någonstans i allt sommarlov och skolstart inför sista året har jag virrat tillbaka till bloggen. Ingenting planerat, det bara blev att jag kände för att skriva några rader igen. Skicka ut ett meddelande i cyberspace och kanske få napp, de är ju ganska lockande inte sant?

Därför har jag bestämt mig för att ta och pröva det här igen. Och vem vet det kanske fastnar den här gången…. Eller kanske inte ;)
Men här är jag ju igen och skriver, jag måste ju ha saknat det lite grann. Om jag börjar skriva kommer det väl handla om mitt lite förvirrade liv i min jakt på en framtida karriär (det låter ju aptråkigt, skulle ju aldrig läsa det själv…), men med en nypa annat smått och gott också.

Vi får väl ta och se va framtiden ger.

Öhh......har bloggen varit aktiv? Inte de minsta.
Har jag brytt mig? Knappt.
Funderar på att gör om lite......det behövs.
Vill ha en scanner...........
Kan man önska sig en sån i 18 års present?

Jag känner mig lite som Jar Jar Binks, ofantligt klumpig som inte har gjort det jag ska och nu ligger det på hög och flåsar mig i nacken. ALLT ska vara klart den här veckan så det känns liksom inge bra.......
Men idag har jag jobbat på som satan och faktiskt kommit riktigt långt på min labrapport som ska vara inne på onsdag, bara resultat och disskusion var....kanske lite teori också, beror på vad läraren säger på onsdag :)

Men nu ska här sovas fort så jag kan plugga lite matte imorgon har ju Matte D nationellaprov på torsdag!
Hurra!......eller?

Någon som varit inne på Google idag?
Det kanske bara är naturvetaren som har varit inne flera gånger idag och inte bara för att kolla upp ny information utan också för att kolla lite extra på deras logga. Den är riktigt cool idag.
Speciellt bildspelet som skapar bokstäverna.

Hur gör man när man kommer på att den där svenska grejen som skulle vara inne om flera veckor ska vara inne imorgon?
Jo, man tar det lugnt försöker hitta lite fakta om saken, eller så tar man något man vet väldigt mycket om från början, och rullar på helt enkelt. Du kommer få offra lite godnatts sömn, men du får ju skulle dig själv lite som inte gjort uppgiften tidigare......
Och om du har lite tur så har du sovmorgon imorron så du kan sova ut och tursamt nog har jag det. Dags att ta tjuren vid hornen och rocka den här uppgiften!

Men ni får väl krypa ner i säng och sova ett par timmar mer än mig ;)

Jag har liksom kommit på att det här med att blogga inte riktigt är min starka sida....
Har ingenting intressant att blogga om, man ville ju inte skriva om saker som man själv tycker är tråkigt. För då bilre ännu tråååååkigare.
Men jag kan väl försöka lite i alla fall ;)

Har varit sjuk den här veckan och att vara sjuk är det värsta som finns, man orkar inte gör något stort utan det är för jobbigt så då gör man bara små saker och har bajstråkigt. Städade kök,hall och vardagsrum i tisdags, kul. Men jag har haft lite tid att kolla runt på jobb (inte för att det finns så mycket att välja på när man inte är helt utbildad eller 18 år fyllda) och faktiskt skickat in några CV:n, får se om det blir något :)

De va de o de va de.

Lever gör jag, men ja det är väl ganska uppenbart att jag inte skrivit på 2 veckor. Hoppsan!
Nä, jag skriver när jag känner för det och tänker absolut inte bara uppdatera hela tiden för att få mer läsare eller för att dom ska stanna kvar.
Låter som att jag är någon superstormega bloggerska, drabbats av storhetsvansinne i min frånvaro, men dom som vill får läsa när jag uppdaterar. Det ska ju inte vara något krav på att man ska uppdatera varje dag och om man inte gör det måste man be om ursäkt?
Nej, det tycker jag absolut inte. Man ska blogga för att man tycker att det är roligt och för att man får ut någon personligt av det.
That's what I think!

Tills nästa gång.